onsdag 30 november 2011
The New Order:
måndag 21 november 2011
Vem är konstnären?
Ni som besöker min blogg kanske undrar vem jag är, vad jag inspireras av och vad som försiggår i min skruvade hjärna? Bifogar lite info och bilder för att skapa er en bild.
Jag föddes i Luleå en slaskig aprildag nittonhundraåttioett. Det som kom efter det har väl antagligen präglat mig enormt för teckningsdagarna tätnade redan sen barnaålder och i tonåren hoppade jag på tåget mot Gävleborg för att aldrig mer återvända till hemstaden Luleå. Jag studerade på serietecknarskolan, fann kärleken och hamnade sedan på konstskolan i Gävle. Nu har jag ett vanligt svenssonjobb som lokalvårdare och brinner för konsten på fritiden. Har ställt ut fyra ggr i Gävle på diverse gallerier genom åren, varav en gång och blott en dag i Stockholm i den rökiga och dekadenta lokalen Pluto i Liljeholmen. Jag hoppas på ny utställning i Januari och fortsätter med målarandan och hoppas folk aldrig slutar gilla mina alster.
Det som inspirerar mig är i stort sett allt; människan i alla dess former, positioner, händelser, historier och uttryck, musik, film, vardagshändelser. Har inte så många andra konstnärer som jag inspireras av för det är viktigt att ha en egen image vad gäller målandet men kan inte låta bli att nämna Edward Hopper och hans efterkrigskonst. Innan jag visste vem han var kunde jag, efter att ha spanat in hans bilder, känna en liknande känsla i min.
Jag tar beställningar i allehanda tekniker och storlekar men om man får friheten (som är A och O) att välja själv så är ögonblicket, det man i folkmun kallar "kodak moment", det som sätter skaparlågan i brand. Inte för att vara elak men det jag minst av allt vill göra är uppstyltade akvareller på någons lilla, söta unge, avmålningar av t.ex hundar där kraven hopar sig till orimliga nivåer eller redan målade alster. Detta av en rad olika anledningar:
1. Ungen kommer skämmas ihjäl i tonåren.
2. Jag kommer inte stå för den som skapare.
3. Det är mycket mer intressant med bilder som "talar" och andas mitt signum.
4. Jag som konstnär kommer aldrig kunna känna glädje eller stolthet över alstret.
5. Att måla stort, yvigt på fet canvas är det bästa som finns.
6. Det är jag som är konstnären. Inte du.
7. Jag är min egen. Inte en härmapa.
Om du tycker jag skulle kunna vara en sluss eller kanal för dina tankar, visioner
och vi kanske talar samma bildspråk, tveka då inte att skicka in beställning till denna hotmailadress: angelicapalovaara@hotmail.com - prislista och annan info får du i svarsmail!
Jag föddes i Luleå en slaskig aprildag nittonhundraåttioett. Det som kom efter det har väl antagligen präglat mig enormt för teckningsdagarna tätnade redan sen barnaålder och i tonåren hoppade jag på tåget mot Gävleborg för att aldrig mer återvända till hemstaden Luleå. Jag studerade på serietecknarskolan, fann kärleken och hamnade sedan på konstskolan i Gävle. Nu har jag ett vanligt svenssonjobb som lokalvårdare och brinner för konsten på fritiden. Har ställt ut fyra ggr i Gävle på diverse gallerier genom åren, varav en gång och blott en dag i Stockholm i den rökiga och dekadenta lokalen Pluto i Liljeholmen. Jag hoppas på ny utställning i Januari och fortsätter med målarandan och hoppas folk aldrig slutar gilla mina alster.
Det som inspirerar mig är i stort sett allt; människan i alla dess former, positioner, händelser, historier och uttryck, musik, film, vardagshändelser. Har inte så många andra konstnärer som jag inspireras av för det är viktigt att ha en egen image vad gäller målandet men kan inte låta bli att nämna Edward Hopper och hans efterkrigskonst. Innan jag visste vem han var kunde jag, efter att ha spanat in hans bilder, känna en liknande känsla i min.
Jag tar beställningar i allehanda tekniker och storlekar men om man får friheten (som är A och O) att välja själv så är ögonblicket, det man i folkmun kallar "kodak moment", det som sätter skaparlågan i brand. Inte för att vara elak men det jag minst av allt vill göra är uppstyltade akvareller på någons lilla, söta unge, avmålningar av t.ex hundar där kraven hopar sig till orimliga nivåer eller redan målade alster. Detta av en rad olika anledningar:
1. Ungen kommer skämmas ihjäl i tonåren.
2. Jag kommer inte stå för den som skapare.
3. Det är mycket mer intressant med bilder som "talar" och andas mitt signum.
4. Jag som konstnär kommer aldrig kunna känna glädje eller stolthet över alstret.
5. Att måla stort, yvigt på fet canvas är det bästa som finns.
6. Det är jag som är konstnären. Inte du.
7. Jag är min egen. Inte en härmapa.
Om du tycker jag skulle kunna vara en sluss eller kanal för dina tankar, visioner
och vi kanske talar samma bildspråk, tveka då inte att skicka in beställning till denna hotmailadress: angelicapalovaara@hotmail.com - prislista och annan info får du i svarsmail!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)